Pappan från Colombia

Publicerad 06.03.2011 kl. 17:38
Dagen då jag fick veta att jag skulle bli pappa blev precis lika glad som alla andra pappor blir då de har försökt få barn och lyckas. Men dagen då jag för första gången fick hålla mitt eget barn var lyckan större än någonsin. En av de första meningarna jag sade var, “nu har jag en riktig släkting”.

Jag har aldrig tyckt att det är viktigt att ha blodssläktingar eller brytt mig om att jag inte ser ut som resten av min familj och släkt. Jag är adopterad och stolt över det. Mina vänner har heller aldrig tänkt på att jag ser annorlunda ut och flera har sagt att jag är mer finlandssvensk än de själva. Detta har resulterat i att jag alltid känt mig hemma här i Finland och aldrig ifrågasatt min familjs eller vänners kärlek till mig.

Då min dotter och hennes mamma fick komma hem från BB började jag sakta tro att det var sant, jag hade blivit pappa. Då den tanken blev en del av vardagen började intresset till mitt förflutna i Colombia växa mer och mer. Jag började även förstå hur stort vägskäl mitt liv var i då jag blev adopterad som ungefär 1 år gammal till familjen Lehtinen , min mamma och pappa.

Jag satte mig ner en dag med min mamma och pappa då jag var på besök och sade att nu är jag färdig att titta igenom den där mappen ni har om hela mitt förflutna och adoptionsprocessen. Den ända information som fanns om min familj var väldigt kort och koncist sammanfattat. Min mamma var sjuk och kunde inte ta hand om mig så min syster fick göra det, för min far bodde med en kvinna som var handikappad och kunde inte ta hand om oss båda. Detta resulterade i att min syster förde mig till ett barnhem där jag hade en chans att bli adopterad och få ett bättre mer stabilt liv.

Då jag läste texten kände jag först inte så mycket men desto fler gånger jag läste den och desto mer jag började tänka på saken så var det överraskande tungt att få veta om sitt förflutna. Jag konstaterade att jag måste åka tillbaka till Colombia för att uppleva gatorna i Popayán. Jag vet inte om jag behöver träffa gamla släktingar, men jag behöver andas luften som kunde ha varit en del av min vardag.

Resan är ännu inte gjord men tanken om resan dyker upp varje vecka. Oftast då när jag nattar mitt barn eller ser mitt barn leka. Det är dom stunderna som jag känner att jag måste åka tillbaka till Colombia, för att sedan komma tillbaka till Finland och fortsätta försöka göra mitt barns liv lika underbart som min mamma och pappa Lehtinen har gjort det för mig.


Oscar Albeiro Lehtinen
Vuxna internationellt adopterade i Finland r.f.


Famo och Kiara sjunger och spelar
Kommentarer (13)
Spamfilter
Skriv siffran 2 med bokstäver?
Va fin du är min underbara man!
Fanny06.03.11 kl. 19:09
jasså vi har börjat kommunicera såhär nu för tiden =)
06.03.11 21:34
Det var fint skrivet Oscar. Det skall också bli ett sant nöje att få se barnbarnen växa upp. Jag hoppas få vara med i många år. Du fick ju inte uppleva din farfar alls.
Pappa06.03.11 kl. 19:10
Jag älskar dig! tack tack!
06.03.11 21:35
Vackert och varmt, ögonen tåras. Jag är glad att du får uppleva allt detta fina, och samtidigt vågar fundera på hur det blivit som det blivit, och hur mirakulösa vägar livet faktiskt kan ta.
Ida06.03.11 kl. 20:33
Tack så mycket! Jag kan även påpeka att denna text publiceras i Adoptioperheet Rys tidning i årets första upplaga.
06.03.11 21:36
Jätte fint skrivet Oscar!
Christine06.03.11 kl. 21:16
tack så mycket christine! roligt att du tittar in här. Kanske vi borde ta o titta in hos er i Veikars snart =)
06.03.11 21:37
Fint skrivet, Oscar.
Maria T06.03.11 kl. 21:49
oj tack så mycket!
06.03.11 22:06
Hej Oscar med familj. Minns du ännu oss, Patricks föräldrar från Sibbo? Väldigt fint det du skrev. Hälsa också dina föräldrar.
Berndt och Kerstin Lindman06.03.11 kl. 22:00
De e klart jag minns er! var kul att ni tittar in här! Tack tack! Klart jag skall hälsa dom! Ni skall ha det riktigt bra! Kram från Vasa!
06.03.11 22:08
Va fint skrivet, blev alldeles rörd! Tror nog din dotter kommer få ett underbart liv me så fina föräldrar :)
Isa V06.03.11 kl. 22:23
tack isa, vad fint sagt!
06.03.11 22:32
Verkligen vackert skrivet. Förstår din längtan och förstår att den blivit starkare i och med att du fått ett eget barn. Man har ett behov av sina rötter. Så hoppas du, när du nångång får möjligheten att besöka ditt hemland, kan finna ro, och återvända hem som en hel människa.
Hanna N06.03.11 kl. 23:40
det tror jag! =) Tack tack!
07.03.11 00:00
Jättefint skrivet Oscar! Och precis som Isa skriver så tvekar jag inte att Ki kommer att få ett underbart liv då hon är så lyckligt lottad som har er två som föräldrar. :) Kram!
Frida07.03.11 kl. 10:05
Oj tack! ni e alla så härliga!
07.03.11 13:52
Ett fantastiskt inlägg! Om du fortsätter såhär så behövs ju inte jag på den här bloggen mer! :)
Simon07.03.11 kl. 11:57
Tack simon! Ser fram emot att koka ihop någo roligt till den här bloggen med dig!
07.03.11 13:53
Fint Oscar. Jag hoppas att du får komma i kontakt med dina rötter igen en vacker dag.
http://x3m.fi/nicke_alden07.03.11 kl. 16:15
tack nicke! roligt att du tittar in här!
07.03.11 23:13
Fint skrivet om att vara adopterad. Jag är också adopterad från Colombia, kom till Finland som ettåring, till en finlandssvenk familj. Dina tankar är skrämmande likt mina. Jag är nu mamma till två barn och hade före det inte heller reflekterat över blodsband destomer. Jag tycker fortfarande att blodsband inte utgör vem som är ens familj. Mina föräldrar (som andra kallar adoptiv- ) är mina föräldrar (punkt). Jag vill resa till Colombia, men bara för att uppleva landet, inte för att söka mina rötter.
Anna08.03.11 kl. 20:41
Vad roligt att någon annan ser på saken som jag! Tack för att du kommenterade här. Tack!
08.03.11 22:53
fint inlägg oscar, jättefint. ja har en annan vän som åxå är adopterad från kolombien o som verkligen har hittat sina rötter, sin andra släkt, o nu börjar känna sig helt pga det. jag tycker du absolut ska åka dit om du känner för det. o en fin blogg du drar once and again, kram
ida,en annan :)13.04.11 kl. 11:52

Detta är en blogg riktad till föräldrar och blivande föräldrar. Var så vänlig och kommentera på inläggen för att skapa en bättre diskussion! Skribenter för denna blogg är: Oscar Lehtinen studerande vid Åbo Akademi i Vasa med inriktning på special pedagogik. Jag har jobbat som ungdomsledare i några år för Korsholms kommun. Nu kör jag ungdomsbussen för SÖU och fungerar som chat person på slutapanta.fi chatten. Jag är även utbildad Folkhälsans Sexsnackare och svarar på frågor gällande sex och samlevnad på tidningen EOS. Simon Kaustell studerar vid ÅA i vasa och extraknäcker som guide på Österbottens museum. Utöver det sjunger jag i kör och nördar mig så gott det går. (bild kommer senare) Vid behov, kontakta oss på: oscar.lehtinen@gmail.com simon.kaustell@gmail.com

Senaste kommentarer

25.11, 00:28Pappabloggaren Oscar av Sophie
11.08, 20:13Den studerande pappan (ur Tidningen Folkhälsan) av Ida Hummelstedt-Djedou
09.08, 20:04Tatuera ditt barns namn av Anni
17.06, 14:12Att hitta den rätta kepsen av lillemors.wordpress.com